Liam skrek för första gången mer än sidådär 5 min.
(ja jag är otroligt bortskämd som mamma)
han är så hård i magen efter att ha börjat äta riktig mat.
och han hade så ont när han skulle bajsa idag att han grät av smärta.
(och ja jag är blödig) men jag kunde inte låta bli att gråta jag med.
jag är ju inte van att han skriker sådär.
(inte för att jag blir stressad eller så.)
men för när han väl blir sådär ledsen har han ju uppenbarligen väldigt ont.
och då brister mitt mammahjärta.
det är så hemskt att lyssna på.
och det ända man kan göra är att hålla om och vagga tills det går över.
hårt liv man har som mamma.
det är det bästa som finns.
samtidigt som det är det värsta.
man är så otroligt rädd att något ska hända.
att det är allt man tänker på ibland.
det finns inte så mycket man kan göra åt livets alla händelser.
och det gör mig rädd.
man känner sig så hjälplös.
det enda man vill är ju att ens barn bara ska få må bra.
jag skulle lätt ta allt ont på mig själv istället för på Liam.
men så fungerar det ju tyvärr inte.
jag får bara stå brevid och se på när allt händer.
och hoppas på att de klarar sig.
vilken jävla värld alltså.
Visst skulle man som förälder många gånger vilja ta över all smärta och allt jobbigt ens barn går igenom.
SvaraRaderaMen som du säger, förhoppningsvis bara att man finns där nära dem gör att de klarar av mer än man tror och kommer klara av denna värld ändå.
Men, känner med dig. :-)
Kram
Förstår precis. Det är nog det värsta, att man inte kan göra allt för sin lilla älskling. För såå mycket vill man göra!
SvaraRadera