Ute på vischan.

Och jag måste ändra mitt sätt att skriva. skriva som jag alltid skrivit på. 

just såhär. konstigt. lyriskt. kryptiskt.

och med små bokstäver genom nästan hela texten.

vet inte vad som hände efter att L kom.

försökte väl vara vuxen.

berätt saker på ett sådär vuxet sätt.

man kan inte skriva konstigt när man har ett litet barn som man ska vara så väldigt vuxen för..

jo för det kan man visst.

och vara vuxen samtidigt. 

vara en mogen mamma. ung. 

fast ändå väldigt barnslig.

vem är egentligen vuxen?

antingen blir man vuxen vid en viss ålder.

(fast alla ligger ju på så olika nivåer)

så det stämmer ju ganska så INTE.

eller så blir man vuxen när man slutar vara barnslig..

fast det tror jag inte är ett dugg hälsosamt.

(och vem fasen är mogen hela tiden?)

när man blir vuxen är bara olika definitioner folk har.

att vara kapabel till att ta hand om sin bebis. 

vara den bästa som finns för hen och ge allt du har. ta ditt ansvar.

då är du redo för barn.

oavsett om du är jättebarnslig eller inte.

om du nu vill..

men vuxen. liten. gammal. ung. barnslig. omogen.

fan. ska man vänta på att man ska sluta vara barnslig så är det ju för sent att skaffa barn för länge sedan.

och tänk vad tråkigt det skulle vara om du aldrig fick larva dig lite. 

speciellt när man har barn tycker jag. tänk vilken tråkig förälder de skulle tycka att du var om du aldrig släppte lös för

deras skull. för din skull!

min egen definition är väl att man väljer när man ska vara omogen. barnslig. skärpt. och vuxen. 

när det passar sig.

då du är kapabel att vara alla dem.

då är du jävligt vuxen.

men släpp för tusan aldrig det barnsliga.

jag skaffade inte barn för att jag kände mig "vuxen". 

eller för att jag på något vis ville bli..

jag var less på att gå ut varenda helg. kände mig lite tom på något vis.

jag mådde jättebra. men liksom tom.

redo att dela med mig till någon annan.

och sedan träffade jag typ världens finaste människa.

som jag visste skulle vara bästa pappan.

så ba kör liksom tänkte jag.

kanske lite spontant fort sådär. absolut. 

men känns det rätt i magen så KÖR!!

plus att jag längtade väldigt efter en egen liten bebis.

min min min egna bebis.

och han blev den vackraste av alla.

(självfallet).

och jag är så enormt nöjd över mina val.

ja, precis såhär. nu känner jag igen mig själv.