En sjuklig lördag utan bebis.

På tisdag skrivs kontraktet.

shit. vad surrealistiskt det känns.

konstigt. ledsamt. och fan.

men jag vet att jag gör rätt. ..tror jag..

jag skulle förlora respekten till mig själv om jag stannade.

det är det enda jag vet säkert.

hur bekvämt det än hade varit.

det känns samtidigt väldigt spännande att bygga nytt. börja om.

men vill egentligen bara gråta när jag tänker på hela situationen.

Liam är så liten. och jag skäms. 

men vad ska jag göra?

för att andra ska kunna respektera mig måste jag respektera mig själv..

man får inte tappa självrespekten.

då är det kört.

så jag tänker kämpa. tills det inte finns något kvar.

och jag tänker komma på hur man uppfostrar sina barn till bra människor.

punkt.